Öppet brev till Sveriges regering på Barnkonventionens dag

Ett och ett halvt år har gått sedan ni valde att rädda sju svenska syskon ur al-Hols brutala och omänskliga misär.

Då, var de krigstraumatiserade, sjuka och undernärda. Den yngsta pojken var nästintill apatisk och vägde knappt 3 kilo trots att han var 1,5 år. En av flickorna gömde sig i ett hörn, med bortvänd blick och vägrade äta, medan hennes systrar tröstlöst grät. Storebror målade krigsteckningar med svarta kritor. 


Sedan de kommit hem, har dessa sju barn återhämtat sig på ett otroligt sätt. Även om deras blickar ibland kan avslöja ängslighet, är de i full fart och springer, hoppar, leker och skrattar. De är nu placerade i trygga miljöer, långt bort från våldsideologier och terrorsekter. Minstingen dansar glatt till Babblarna. Storasystrarna blåser såpbubblor och busar med familjens hundar. Storebror målar nu teckningar i färg.

De har fått en ny chans i livet.

Under samma tidsperiod har situationen i nordöstra Syrien, där uppskattningsvis 15-20 svenska familjer hålls i förvar, förvärrats dramatiskt. I en strid ström har skrämmande rapporter kommit från lägren, senast Egmont Institutes “From bad to worse: The fate of European foreign fighters and families detained in Syria, one year after the Turkish offensive” där situationen beskrivs bli allt mer allvarlig. Det är en katastrofal humanitär situation som dessa barn befinner sig i; med våld, sjukdomar, brist på rent vatten och sanitära olägenheter.


När ska dessa svenska barn få sina rättigheter och behov tillgodosedda?

Desperata mammor, som gett upp hoppet om att deras regering ska agera, väljer att försöka hitta egna lösningar genom att fly med sina barn Den 1/11 rapporterades att fyra svenska kvinnor med totalt nio barn som flytt från nordöstra Syrien till Turkiet nu var på väg till Sverige. Att smuggla sig ut från läger som al-Hol och Roj hela vägen till Turkiet kan innebära en livsfara, men också att hundratusentals kronor hamnar i organiserad brottslighet. Detta hade kunnat föregås om Sveriges regering hade tagit beslut om att hämta hem familjerna under kontrollerade former. USA har upprepade gånger meddelat att de står redo att facilitera repatrieringar till vilket land som helst som begär det. Att Sverige, ett land med stora möjligheter att agera utifrån Barnkonventionens lag, tillåter barn att sväva i livsfara på detta sätt är orimligt och ovärdigt. Dessa barn har rätt till skydd och liv. 

 

Det är Sveriges ansvar att se till att inga fler svenska barn dör eller radikaliseras. Vi uppmanar också Sveriges regering att bidra till globalt fredsarbete och strategier för att inte fler ska falla offer för islamisters meningslösa våld. Sverige behöver vidta tydligare åtgärder för att förebygga radikalisering och extremism. Ett viktigt steg i det arbetet är att hämta hem de svenska familjerna och låta barnen växa upp med demokratiska värderingar. 

 

Det är positivt att två delegationer från Utrikesdepartementet har besökt nordöstra Syrien under oktober. 

 

Vi finner det dock anmärkningsvärt hur man från UD, vid besök i lägren, har frågat om det finns någon mamma som vill få en kontakt förmedlad till socialtjänsten för att lämna ifrån sig sitt barn. Vi menar att rätt profession måste hantera frågan. I Sverige är socialtjänsten den myndighet som har rätt utbildning och befogenhet att utreda barn som misstänks fara illa; vad gäller vårdnad, boende och umgänge. Vad vi vet kan dock inte detta göras utanför Sveriges gränser. Dessutom har det kurdiska självstyret varit tydliga med att de, utifrån barnets rättigheter, inte separerar barn från sina mammor. Därför måste det första steget vara att Sveriges regering tar beslut om repatriering av de svenska familjerna. 

 

Steg två, väl i Sverige, är att sociala myndigheter måste utreda varje barns situation. Samtidigt måste polisen utreda varje vuxen som misstänks för brott. Mottagandet behöver ske på ett ordnat sätt, som skapar förutsättningar för rehabilitering och integrering där barnens behov beaktas och barnets bästa är i fokus. Redan nu bör konsulära och sociala myndigheter erbjuda anhöriga i Sverige relevant information och stöd för att hantera den situation de befinner sig i och står inför. 

 

I oktober rapporterades det i kurdisk media att Sverige ska leda arbetet med lokala domstolar för utländska kvinnor och att barnen ska sättas i “barncenter” i nordöstra Syrien, uppgifter som den svenska regeringen valt att inte kommentera. Vad gäller? Vad är slutmålet? Att ta hem barnen “när och om det är möjligt” - är inte tydligt nog. Sveriges regering måste presentera en strategi som är tydlig, förutsägbar och som skapar tillit och möjligheter att involvera fler resurser.

 

Sedan vi bildade den ideella föreningen Repatriate the Children (RTC Sweden) har vårt koncept spridit sig och numera finns även RTC Denmark och RTC USA. Vi har också identifierat liknande grupper i andra länder och initierat ett nätverk med representanter från 13 olika länder från 4 olika kontinenter. Vi representerar en bredd av kompetenser och står redo att bistå våra respektive regeringar i att skapa en framkomlig väg för repatriering.

 

Vi är övertygade om att frågan om svenskarna i Syrien är en fråga där humanitära principer, rättssäkerhet och krav på säkerhet kan och måste sammanföras. Vi vill tro att Sverige fortfarande är ett land som står upp för dessa principer. Idag på Barnkonventionens dag vädjar vi till Sverige att implementera Barnkonventionen i ord och handling genom att omedelbart repatriera familjerna till trygghet och säkerhet i Sverige.

 

 

Beatrice Eriksson, Gorki Glaser-Müller, Patricio Galvez
Repatriate the Children